”När man är prästvigd är det bara att tuta och köra”

Den nyblivna pastorsadjunkten Jenny Westling utanför Hammarö kyrka.

Hammarö församling har sedan januari en ny präst, eller pastorsadjunkt som det heter det första året. Redan har Jenny Westling hunnit med många olika delar i kyrkan, bland annat har hon varit med och startat upp en ny sorgegrupp. Nu närmast ser hon fram emot påsken.

Det är den tidigare reklamaren Jenny Westling som nu är prästvigd och har kunnat börja sin nya tjänst i Hammarö församling.

– Jag lär mig saker hela tiden. Varje människa är unik, och det gör att varje situation blir så spännande och nära, säger hon.

Det är nu cirka tio år sedan hon fick den upplevelse som ledde in henne på för henne nya vägar och hon la undan sin karriär för att sätta sig i skolbänken och läsa till präst.

– Men jag är inte unik. Vi var några i min klass som hade varit med om liknande resor. En del har alltid haft en tro, och för andra dimper den ner i huvudet.

Så var det för Jenny. Men nu är studierna klara och under de dryga två månaderna hon hunnit avverka i den nya tjänsten har hon redan hunnit testa på det mesta.

– När man är prästvigd är det bara att tuta och köra, säger Jenny och skrattar.

Startat sorgegrupp

På frågan om det finns något hon ser fram emot så är det möten med människor i olika skeenden av livet. Mycket av det har nu blivit en del av vardagen för Jenny, som redan avklarat såväl dop som bröllop och begravningar. 

– Bikt har jag inte haft än. Det är inte så vanligt, men blir vanligare i Svenska kyrkan. 

Under pandemin har många av kyrkans möten och samtal varit enskilda, över telefon eller digitala. Nu efter en lång tid uppehåll har de åter kunnat startat upp en ny sorgegrupp.

– Där får människor som förlorat en anhörig sätta ord på sin förlust och sorg.

Gruppen är ett sätt att träffa andra som är i liknande situationer och som gemensamt går igenom sorgearbetet. Man pratar om den egna livssituationen, om dödsfallet och framtiden. När man mister någon är det ju inte bara personens frånvaro, utan också andra förluster kopplade till den människan som drabbar en.

Tanken är att sorgegrupperna ska vara ett bestående inslag i kyrkan, precis som enskilda samtal och själavård.

Modern fasta

Inom kyrkan handlar mycket om olika riter och högtider, där man nu är mitt uppe i den kristna fastan.

– Man skalar av, och riktar sig mot något större än en själv. I vår värld med så mycket yta, kan det vara en befrielse att få vila från det egna fokuset ett tag. För att rikta tankarna kan man välja bort något man har i överflöd. Det kan vara kött eller till exempel sociala medier, kanske Netflix. Man kan också sätta upp mål som att till exempel läsa delar av bibeln eller ta dagliga promenader där man funderar över Gud. Själv närläser jag Lukasevangeliet.

Har du själv någon favorithögtid?

– Det är påsken, den är så häftig i kyrkan. Man får hela den historien, hela mystiken. Genom påskens gudstjänster får man hela berättelsen från Jesus död på korset till återuppståndelsen. Det är väldigt dramatiskt, precis som livet här och nu.