De vill hedra livet

Annika Ahl och Mattias Persson, begravningsentreprenörer på Fonus, utanför Domkyrkan i Karlstad. /Foto: Helena Lundberg

Död, sorg och elände? Eller något vackert, hedrande och minnesvärt? För KHaktuellt berättar begravningsentreprenörerna Mattias Persson och Annika Ahl om sitt arbete, de stora kliv som begravningsbranschen tagit digitalt i samband med pandemin och om nyheten att kunna spara dna till unika minnesföremål.

Tanken på död får många att skruva på sig. FörMattias Persson och Annika Ahl, begravningsentreprenörer på Fonus i Karlstad, är den stora belöningen med jobbet att få stötta och guida människor i en svår tid. Förutom att hjälpa anhöriga i olika beslut och val kring begravning och transportera till och från bårhuset, möjliggör de också för de närmast anhöriga att ta farväl i ett enskilt minnesrum.

– Alla ska ha rätt till en fin och värdig begravning. Finns inte ekonomin går kommunen in och stöttar, förklarar Mattias.

DIGITALISERAT

Begravningsbranschen må vara en traditionell bransch, men sett till hållbarhetstänket följer den resten av samhället. Urnor gjorda av sand som löser upp sig själva är ett färskt exempel på detta.

Den digitala utvecklingen är ett annat exempel, vilket delvis är en följd av pandemin. Digitala möten via Teams, som inte bara underlättar vid en pandemi utan också för långväga anhöriga, är en given förbättring i begravningsplaneringen och numera en självklarhet. Likaså finns det ”vita arkivet”, där man anger sina önskemål inför sin egen begravning, nu digitalt och tillgängligt.

MINNESFÖREMÅL

En nyhet i begravningsbranschen är att man numera kan beställa unika minnesföremål och smycken. En variant är att ta ett finger-, hand- eller fotavtryck, handskrift eller ljudvågor av personens röst och låta gravera i ett hängsmycke eller på en ring. En annan variant är att bevara dna från den avlidne. Man kan få med sig dna i en liten glasampull, vilket lämpar sig för exempelvis släktforskning. Man kan också få dna utblåst i en minneskristall eller infattat i ett smycke.

PERSONLIGT

Något annat som kommit mer med tiden är att skapa personliga begravningar som går i enlighet med hur den avlidne var som person. Vanliga sätt att prägla en begravning är genom blommor och framförallt musik.

– Det behöver inte alltid vara så mycket ord – blommor och musik är oftast det folk tänker på, upplevelser man har med andra sinnen, säger Annika.

På borgerliga begravningar, som blivit allt vanligare då fler väljer att gå ur kyrkan, är möjligheterna och friheten större att själv forma hur ceremonin ska se ut och var den ska hållas. Men även kyrkan har öppnat upp och anpassat sig mer till samhället.

– Nu är kyrkan också väldigt flexibla. De godkänner mycket, även om det helst också ska ingå vissa psalmer och Bibelcitat, berättar Annika.

– Jag var på en kyrklig begravning där de spelade Iron Maiden, det var väldigt rätt vid det tillfället då det symboliserade den personen. Det är också vanligt med Mando Diao och Laleh. En annan begravning jag var på spelade upp 45 minuters fågelkvitter – då detta varit en stark preferens hos den avlidne. Musik sätter ofta ord på det vi inte själva kan, säger Mattias.

När det gäller mat håller vi oss fortfarande mest till den klassiska smörgåstårtan eller gräddtårtan, men undantag förekommer.

– Efter en begravning gick man helt in för tacos, då det var den avlidnes favoriträtt, berättar Mattias.

Det är också vanligt att klä den avlidne på ett personligt sätt. Med favoritkläderna, fiskarvästen eller en pipa. Även att lägga ner föremål i kistan, som en klocka, ett foto, brev eller teckning.