Det hemstickade plagget blev inte bara utsett till Årets julklapp av Svensk handel, utan också Årets medvetna julklapp av föreningarna Klimatklubben och Medveten konsumtion. KHaktuellt har träffat stickälskaren Malin Ronnby från Kil som håller workshops inom området.
Uppväxt bland vävstolar och en konstnärlig mamma har Malin Ronnby från Kil alltid haft nära till stickningen. Dessutom i en tid då Lena PH, som sydde sina egna kläder, slog igenom med dunder och brak.
Idag driver Malin, vid sidan av sitt vanliga jobb, företaget Mammaconda Craft som än så länge är i startgroparna.
– När jag precis hade bestämt mig för att satsa lite mer, efter att barnen blivit större och jag kunde nörda in på stickning, så kom den berömda pandemin. Men nu har jag tänkt ta lite omstart, berättar hon.
Utbilda
Verksamheten bygger på att hålla kurser och workshops och hon har redan hållit i några heldagars utbildning.
– Jag tycker stickning är roligt generellt, att sticka med olika tekniker och konstruktioner, men framförallt tycker jag det är roligt att lära andra. Den glädje man själv känner när man lär sig något nytt – att få ge vidare den känslan tycker jag är väldigt kul.
Hon har även blivit beviljad ett mentorsprogram i stickning genom Region Värmland, som är till för just verksamhetsutövare.
– Jag sökte med syfte att utvecklas ännu mer. Jag har gått på högskolan Handarbetets vänner i Stockholm under två terminer, så jag har en formell utbildning. Jag har även gått workshops bland annat hos Fårföreningen i Kil. Men jag vill förkovra mig, bli ännu bättre och slipa min pedagogik.
Som mentor får hon sin gamla lärare från Stockholm; stickprofilen Ivar Asplund som skrivit böcker och pratat i tv och poddar om ämnet.
Processtickare
Stickar gör Malin i stort sett varje dag och hon beskriver det som en skön terapi. Det blir framförallt mycket tröjor och sjalar i färgstarka garner. Favoriten är en islandströja med dragkedja, som hon använder som jacka. En annan favorit är ett par mamelucker som hon stickat till sin dotter som kör lastbil och lätt blir frusen. Ett mönster designat av stickprofilen Maja i Arvika.
– Jag är nog en ganska långsam stickare, då jag går och funderar länge, väljer och vrakar bland detaljer och konstruktioner. Man brukar få frågan om man är en projektstickare eller processtickare och jag är mer än processtickare, säger hon med ett skratt.
Hon sticker till nära och kära, men inte på beställning.
– Då försvinner den roliga, kreativa processen och det blir istället ett krav. Det kanske inte är något man hade valt själv och så har man tidspressen.
Årets julklapp
Att handarbete har fått ett uppsving på senare år märks bland annat på alla föreningar, stickcaféer och workshops. Det finns även många forum för stickning i poddar och inte minst på Instagram, där Malin själv lägger ut bilder på sina alster och även bedriver sin verksamhet.
– Stickning har varit på gång länge och sedan skjutsade pandemin på det intresset. Dessutom har stickning utvecklats precis som allt annat. Det finns mycket mer roliga material än förr, men också tekniker.
Det hemstickade plagget blev utsett till både Årets julklapp och Årets medvetna julklapp, med bara några dagars mellanrum.
– Folk vill veta vad de äter och var maten kommer ifrån och detsamma gäller stickning. Jag stickar bara i naturmaterial och är väldigt noga var det kommer ifrån och hur det är behandlat. Man lägger ner ganska mycket tid på det man stickar och då värdesätter man den där tröjan och vill att den ska hålla i många år.
Uppmärksamheten i media tror Malin kan öka intresset för stickning ytterligare. Förhoppningsvis får också den förlegade synen på stickning äntligen ge vika.
– Jag hoppas att den föråldrade bilden av att det bara är far- och morföräldrar som stickar – och i otäcka garner och färger – försvinner, avslutar hon.
