För en gångs skulle hade jag svårt att somna igår och började fundera på ämne för kommande krönika. Vad skriver man om nu, i dessa tider, när allt är elände, bedrövelse, krig och kris?
Det slutar med att jag ligger och skrattar högt för mig själv så jag tror att familjen ska vakna. Börjar tänka på galna minnen med vänner och deras typiska egenskaper. Så många fina vänner man har, som man träffar alltför sällan men som finns så nära, de är ju alltid med på något sätt. I mataffären, i idrotthallen eller -arenan, på fritiden, genom fina minnen och många skratt. Vänskap är magisk, mantrar My Litte Pony på tv:n och ja, det stämmer verkligen.
O vilka minnen som kommer upp när man börjar tänka! Vännen som kokar studsande 25-minutersägg med känslan av full kontroll, som skrattar mest åt det efteråt. Sådan självdistans. Hon som alltid är 100 procent närvarande och vidgat mina perspektiv genom åren. Tack! Vännen i baren, som skriker ”man lever bara en gång” strax innan stängning och viftar med kreditkortet med största leendet. Som alltid ställer upp. Punkt. Alltså, tack! Vännen som är heeelt beroende av hockeyrumpor och engelsmän, som aldrig vacklar, med ett lugn som få! Hon som skrattar av bitterhet när livet är tungt, med ett hjärta av guld. Hon som drabbas av livslång sjukdom, men står som står lika stadigt på jorden ändå. Vilken klippa. Vännen med skämten om filmjölken som gör att jag skrattar högt varje gång, oavsett var jag är. Så mycket roligt vi gjort ihop. Som jag alltid grät när jag återsåg. Vännen som skrattar jämt och åt allt! Oslagbart! Vännen med största förståelsen om livet, som väljer semester på egen hand, vilken styrka. O vilket mod. Vännen som alltid finns där för att bolla livets alla svårigheter, som man skriker av skratt med. Som alltid är ett samtal bort.
Livets berg- och dalbana behöver vänskap. Det är vänner som utmanar oss och som gjort oss till de vi är idag. Som vi utvecklas med och av över tid. O det är jag så tacksam för. Det är viktigt att stanna upp och känna tacksamhet för det man har, särskilt med dagens svårigheter. Man behöver egentligen inte så mycket för att det ska vara tillräckligt bra. Mat, värme, tak för huvudet och social trygghet är våra grundläggande behov. Vänskap ger så mycket och är gratis. Riktiga vänner finns där över tid, även när man inte riktigt hinner med dem.
Men glöm dem inte. Ett sms, ett snabbt samtal, ett digitalt hjärta ger kanske de runt dig värme och hopp för att orka med dagen just idag. Vilka är dina närmaste? Känn och visa tacksamhet och ge kärlek. Sen kan vi diskutera rörelseglädjen och dess hälsofördelar i en annan krönika längre fram i vår.
Kram på er alla fina där ute!
