Smörgåstårta, potatissallad och annan festmat vi förknippar med student och skolavslutning skiljer sig kraftigt mot hur festmaten ser ut i ett historiskt perspektiv. Sara Bodin, författare till kokboken Historisk värmländsk mat, beskriver hur festmaten såg ut på 1700- och 1800-talen.
Om vi tittar tillbaka till 1700- och 1800-talen är festmaten generellt sett ganska olik dagens.
– Det har ändrats mycket. Idag skulle vi uppfatta den tidens mat som väldigt tung och stabbig. Det är betydligt grönare och lättare rätter vi äter idag, mer råa grönsaker och sådant, säger Sara Bodin, författare till kokboken Historisk värmländsk mat.
Även om vissa råvaror naturligtvis förekommer på våra bord så väl då som nu, har både synen på dem och tillagningen förändrats.
– Sparris var ovanligt och ansågs väldigt exklusivt på den tiden. Den serverades dessutom betydligt mer kokt och vältillagad då. Nu vill vi gärna ha det mer krispigt. Även citron ansågs som något väldigt exklusivt.
Social klass
När man talar om festmaten förr i tiden behöver man mer än något annat ta hänsyn till social klass. I vilken typ av hem och socialt sammanhang man levde var helt avhängigt vilken mat som serverades.
– I bondehem var maten nästan helt baserad på det man producerade själv på sin gård eller det man handlade på sig från andra. Det var allmänt mycket mjölmat och mjölkmat och till kalas kunde det även vara kött och färsk fisk. Mycket saltat kött, skinka och kål. Kött åt man inte så mycket till vardags, berättar Sara.
Medan allmogen hade minimalt med inköpta ingredienser, såg det helt annorlunda ut i de finare kretsarna.
– Levde man i ett hem med högre stånd var det helt andra rätter man serverade. Tittar man på ett borgarhem eller överklasshem i Karlstad eller Kristinehamn eller liknande var det mycket importerad mat och ingredienser. Kryddor, mandel och citron var väldigt populärt redan på 1700-talet, men det var bara ett litet fåtal som hade råd. Man läste och bytte recept på ett annat sätt än i bondehemmen.
Långa menyer
Det finns menyer bevarade från festmåltider i fina kretsar.
– I de finare hemmen är det tydligt att kalasmaten är gjord för att imponera. Det var mycket puddingar, eleganta rätter och många försvenskningar av franska ord. Det var också vanligt med väldigt långa menyer med många små rätter. Det var mycket arbetsintensiva förberedelser. Man förstår inte hur folk har fått i sig allt, men gissningsvis har man suttit länge och ätit väldigt små portioner, säger Sara.
På en kalasmeny från Kristinehamn den 1 maj år 1805 kan man läsa Fru Falks kalasmeny. På menyn går bland annat att läsa hålländsk sill, a la dobe på calkon, gräddbouding med mandel, grönkål med frekadeller, rökt skinka med sparris, köttsoppa, inkokta röda och vita päron, poupedong på kräftor, hjortrongelé, mandeltårtor och mycket mera.
På sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var det i de välbeställda hemmen länge populärt att anlita så kallade kalaskokerskor, berättar Sara.
– Skulle man ha en större bjudning hemma var det vanligt att man satte ihop en meny tillsammans med en kalaskokerska. Det var en ganska respekterad yrkeskår av kvinnor. De kom hem till en och styrde upp och ordnade matlagningen. De hade ofta sina egna recept, köksutrustning och mycket erfarenhet.
