Skogsägare som inte får avverka skog på grund av artskyddsförordningens krav på hänsyn till fridlysta arter kan ha rätt till ersättning från staten. Det meddelade Högsta domstolen i en vägledande dom den 5 april, gällande ett bolag som nekats hela den planerade avverkningen, skriver Skogsstyrelsen i ett pressmeddelande.
Högsta domstolen skriver i sin dom att en markägare normalt inte har rätt till ersättning av staten för begränsningar i markanvändningen som följer direkt av artskyddsförordningen. Däremot kan en sådan rätt finnas under speciella omständigheter, när det inte är rimligt att markägaren ensam tvingas ta de ekonomiska konsekvenserna av begränsningen. Rätten till ersättning bör då regelmässigt också förutsätta att skogsägaren begärt men nekats dispens enligt artskyddsförordningen.
– Vi har fått vägledning till viss del i frågan om rätten till ersättning och det är bra, men vilka konsekvenser det får och hur det påverkar våra arbetssätt behöver vi återkomma till när vi analyserat domen ytterligare, säger Skogsstyrelsens generaldirektör, Herman Sundqvist, i ett pressmeddelande.
Frågan om en skogsägare har rätt till ersättning på grund av Skogsstyrelsens artskyddsbeslut har varit oklar. Det beror på att det inte finns någon bestämmelse i lagstiftningen som reglerar ersättningsrätt till följd av artskyddsförordningens fridlysningsregler.
De senaste åren har flera skogsägare stämt staten på ersättning och i första instans, mark- och miljödomstolarna, har domstolarna kommit till olika slutsatser vad gäller rätten till ersättning.
Det aktuella ärendet berör en skogsägare i Uppland. 2017 fattade Skogsstyrelsen beslut om att inte tillåta avverkning på ett område på knappt 20 hektar på grund av förekomst av tjäder. Skogsägaren har sedan stämt staten för att få rätt till ekonomisk ersättning. Högsta domstolen slår fast att den ekonomiska påverkan var betydande, motsvarande en värdeminskning på fastigheten om drygt 2,8 miljoner kronor. Att skogsägaren nekats avverka ger enligt domstolen upphov till en så betydande skada att det inte var rimligt att bolaget ensamt fick svara för den. Omständigheterna i just det här fallet ansågs vara så speciella att det finns skäl till ersättning från staten.
